Här är en no-nonsens uppdelning av interlining gränser i hydraulslangar:
1. Tryckfall vid varje anslutning
Varje koppling som läggs till stör jämnt flöde → turbulens byggs upp → tryckfall.
Resultat: Din pump arbetar hårdare, men ställdon (cylindrar/motorer) rör sig långsammare.
Tumregel: Undvik >2 kopplingar per slangdragning.
2. Multiplicera läckpunkter
Varje skarv (koppling, adapter) introducerar en potentiell läcka.
Vibrationer förstärker risken: Lösa beslag gråter snabbare i sammanlänkade enheter.
Fältverklighet: 3 mellanliggande skarvar = veckokontroller av läckage.
3. Vibration blir ohanterlig
Slangviktskopplingar = pendeleffekt i mobil utrustning.
Resultat: Skarvar skakar loss, slangar slår mot ramar → nötningshål.
Fix: Stödfästen per koppling – men lägger till kostnad/komplexitet.
4. Böj Radius mardrömmar
Kopplingar begränsar flexibiliteten: Täta hörn knäcker slangar nära skarvar.
Böjningar: Blockera flödet → överhett olja → sprängda slangar.
Lösning: Använd 45° eller 90° adaptrar → lägger till fler anslutningar.
5. När interlining kan vara acceptabelt
Scenario Max-kopplingar Varför
Lågtryck (<1 000 PSI) 3–4 Mindre kraft = lägre risk för läckage/utblåsning.
Statisk utrustning 2–3 Minimal vibration → lederna förblir täta.
Tillfälliga reparationer 1 (endast nödsituationer) Aldrig permanent – byt ASAP.
6. Röda flaggor för att stoppa interlining
Höga stötar/vibrationer (t.ex. grävmaskinsbom): Använd en slang, noll kopplingar.
Kritiska säkerhetssystem (bromsar, styrning): Aldrig interline – endast en slang.
Flödeshastigheter >20 GPM: Turbulens eroderar kopplingar inifrån och ut.
